Det här är Ýmir, han är närmare tre och ett halvt år, och det har varit superkul att börja jobba med honom. Uppfödare till honom är faktiskt Nora Waldekrantz som skrivit flera blogginlägg här på ridbloggen.
Text: Jessica Danielsson
Ýmir är efter Gátafrá frá Vatsleysa och Greipurfrá frá Haukadalur. Numera äger min sambo Gáta som är dräktig och ska ha ett föl i sommar. Greipur är inte längre hingst men är en väldigt lovande 6-årig i början av sin tävlingskarriär.
I och med att vi inte har ett stall så får man lägga upp träningen utifrån de förutsättningar vi har. Här på Island så är det väldigt många som gör all träning ute i och med att många inte har tillgång till ridhus och så är fallet för oss också som varken har stall eller ridhus.
Efter att Ýmir i hela sitt liv vandrat på fälten runt Haukadalur med andra föl och ston, så tog vi hem honom till våra hästar i början av sommaren.
Han visade sig vara en nyfiken och efterhängsen typ på ett gulligt vis, och eftersom han var så efterhängsen lät jag honom följa med mig in i rundkorallen och springa några varv för skoj skull lite då och då. Det är alltid bra med lite omväxling och som förberedande inför vad som komma skall.
När det gulliga började övergå i uppstudsighet och fräckhet, plus att han hade började smita ut ur hagen, sa jag och min sambo att det var dags att börja hantera honom mer innan han får storhetsvansinne på riktigt.
Ýmirs halvbror Ulvur var en väldigt tjurskallig unghäst till att börja med och så vill vi inte att det ska bli. Efter 50 minuters tragglande på volten så bestämde sig Ýmir äntligen för att ge upp sina flyktförsök och vi kunde sätta på honom en grimma och lyfta på framhovarna.
Efter det fick han gå ett par månader tillsammans med de äldre valackerna för att låta dem uppfostra och säga till honom när han försöker köra med dem. Naturlig uppfostran underlättar den kommande träningen då hästarna lär sig att lyssna och läsa kroppsspråk.
I mitten av augusti tog jag upp träningen igen på riktigt, då började jag med att borsta manen och att rykta honom. I och med att han var ganska cool så testade vi mer och mer, vi lyfte framhovarna varje dag och började låta honom få godis med tränset på några minuter varje dag så att han ser fram mot att bli tränsad och upplever det som något positivt. Därefter lade jag till att lyfta bakbenen och att även borsta svansen.
Det jag i början la mycket energi på var att vänja honom vid beröring av hans öron och att kunna hålla runt hans huvud, allt för att vi ska kunna få på grimma och träns utan att han rycker med huvudet, det är inte så värst härligt att få sig en snyting varje gång man ska hämta in hästen från hagen.
Så till att börja med är det beröring av öron och hovar som gäller, vilket är naturligt att en otränad häst tycker är obehagligt.
I det vilda är det av största vikt för dem att kunna använda sin hörsel, syn, röst, luktsinne, tänder och hovar för att kunna försvara sig och överleva. Självklart är det också bra med beröring över lag så att han vänjer sig vid det och vid människor. När jag börjar träna en unghäst skriver jag alltid dagbok över träningen så jag ser vad vi har gjort och vad som behövs göras, om det var några svårigheter mm.
I en träningsdagbok kan det se ut så här:
15 augusti
Borsta man, rykta och lyfta framhovar. Det är enklare att lyfta vänster fram än höger. Rycker väldigt mycket med huvudet under träningen.
16 augusti
Borsta man, rykta och lyfta framhovar. Använde glansspray till manen, han reagerade inte nämnvärt på det. Lade extra tid vid att röra öronen. Det var lättare i dag att tränsa.
Små korta anteckningar för att kunna se vad vi har jobbat med. Det är också kul att kunna gå tillbaka och se om det är en häst som utvecklats snabbt eller behöver mer tid på sig.
Han har varit ganska lugn och cool så redan efter någon vecka lade vi på sadel. Det var inga problem att lägga på den eller att spänna sadelgjorden, men efter ett tag insåg han att den konstiga grejen satt ju fast och började studsa som en studsboll på stället. Det varade i max 10 sekunder innan han gav sig och gillade läget. Han fick gå ett par varv på volten med sadeln på, i filmen kan ni se när han går med sadel på i höger varv för första gången, han är duktig min lilla häst!
Mina mål med träningen av honom och alla unghästar jag tränat är att de ska bli lätta ska bli lätta att hantera, leda, sadla, tränsa, borsta och sko. Detta är första steget som jag strävar efter med unghästar.
Jag vill att de ska gå framåt och stanna på kommando, och om det visar sig att de är lättlärda så får de lära sig olika kommando för skritt, trav, galopp och halt men det huvudsakliga målet är de är villiga att gå framåt. Jag ville dessutom gärna sitta på Ýmir en gång eller två innan han skulle få sin vinterpaus, så att han kan processa den upplevelsen fram till den fortsatta träningen i vår.
Det var min plan, men som alltid när det gäller hästar så kan det hända massor. Ett par veckor senare haltade han lite när jag ledde in honom, han hade fått en kick av någon av de andra hästarna i hagen. Inget allvarligt men tillräckligt för att störa träningen, så jag valde att låta honom vila i stället.
Vi hade ändå hunnit träna på nästan alla de delar som jag planerat, enda skillnaden är att jag hade önskat kunna repeterade mer. Nu är han i alla fall frisk och pigg igen och går på ett stort fält ihop med de andra hästarna där han kommer att få vila till nästa år.
"Det viktigaste att komma ihåg när man är ute och reser är att stanna upp, njuta och ta vara på stunden."
Du som bokar din ridresa med Ridresor Island gillar precis som oss att rida på Island och vill uppleva detta fantastiska land från hästryggen.
Hos oss får du personliga råd i val av ridresa eller vad det än kan vara. Vi känner våra samarbetspartners, gårdar, bönder och Island utan och innan.
Du kan vara säker på att vi guidar dig till helt rätt resa för just dig.
Vi har prisgaranti för lägsta pris på din ridresa till Island. Hittar du samma ridtur till lägre pris med någon annan arrangör matchar vi priset.
