Thorsmörk med strandritt

Det var en serie i ”Min Häst” om islandshästen Hrím som gjorde att jag fick upp ögonen för islandshästen någon gång i slutet av 80-talet. I stallet hemma i Nacka där jag red som barn fanns det tyvärr inga islandshästar men jag läste mer om hästarna och landet. Drömmen att någon gång få tölta genom det mytomspunna landskapet på Island bar jag med mig till vuxen ålder.

År 2018 var det många år sedan jag och min bästis Théresé hade hållit på med hästar. Nostalgiskt tänkte vi tillbaka på barndomens ridläger och bokade därför in oss på en ridresa till Island året därpå. Min dröm om att få rida på Island besannades när vi red Eldhestars tur ”Krýsuvík och Blå Lagunen”.

En upplevelse utöver det vanliga

Att rida genom det isländska landskapet var en upplevelse utöver det vanliga. Den orörda naturen och lugnet. Vi kunde se hur naturens krafter format och omformat landskapet runt oss. Turen tog oss längs stränder, ängar, gamla landsvägar och upp i bergen där kontinentalplattornas krockar skapat dramatiska kontraster. Vädret växlade mellan sol, regn och dimma men det bekom oss inte. Det var som att tiden stannade och det var vi, hästarna och de mäktiga vyerna. Resan gav mersmak – detta var någonting vi ville uppleva igen!

”Att rida genom det isländska landskapet var en upplevelse utöver det vanliga”

Förberedde oss med lektioner

När pandemin bröt ut blev det som med så mycket annat en paus i planerandet av en ny ridresa men under sommaren 2022 började det åter klia i våra fingrar. Vi läste om turer och planerade – vi skulle tillbaka och återigen rida genom det isländska landskapet. Inför resan 2019 hade vi inte ridit så mycket islandshäst, nu bokades turer och regelbundna lektioner in. Turen ”Thórsmörk med strandritt” som vi hade bestämt oss för krävde mer erfarenhet av oss som ryttare för att vara säkra på tölten och klara av att rida med en flock lösa hästar.

Den 17 juni, en dag före det var dags att börja ridresan med Eldhestar, flög vi till Reykjavik med Icelandair. En smidig flygning med en extrabonus i form av en kaka för att fira Islands självständighetsdag. Framme i Reykjavik var det festlig stämning och många som firade självständighetsdagen.

Vi installerar oss

Efter en dag med sightseeing i Reykjavik blev vi upphämtade av Eldhestar vid BSÌ klockan 17.30. Framme på gården blev vi avsläppta vid Eldhestars ”Guesthouse” tillsammans med övriga deltagare på samma tur. Våra turledare Ida och Caroline välkomnade oss.

Efter att vi installerat oss i vårt rum var det dags för en gemensam middag med övriga turdeltagare. Vi åt en trerätters middag i Eldhestars restaurang. Totalt var vi 17 deltagare från sju nationer på turen. Våra medresenärer kom från Norge, Danmark, Finland, Frankrike, Schweiz och Tyskland.

När middagen var klar samlades vi i stallets cafeteria. Där fick vi berätta om vår ridvana och lite om vilken typ av häst vi föredrog att rida före det var dags att säga god natt.

Förbereder oss inför ridturen

Vår första morgon på Eldhestar var mulen och det regnade av och till. På väg till frukosten hade vi turen att få se hästarna komma in från hagarna till stallet. Så många fina hästar!

Efter frukosten var det samling i ridhusets cafeteria för en genomgång om islandshästens gångarter och säkerhetsregler. Sedan var det utprovning av hjälmar, regnkläder och stövlar och instruktion av hur regnkläderna ska vikas ihop och fästas på sadeln. Vår guide Ida hämtade sedan en häst till ridhuset och visade hur vi skulle sadla samt hästens olika gångarter.

Under ridresan har man sin personliga sadel alla dagar och byter den mellan de olika hästarna man rider. Därför behöver stigbyglarna endast justeras under första riddagen för att hitta rätt längd. För att det ska vara lättare att hitta just sin sadel är de märkta med band i olika färger. Ett tips är att välja en sadel med en detalj som syns och är lätt att komma ihåg. Théresé lyckades välja en som var märkt med ett gulgrönt skosnöre vilket var mycket enklare att hitta än det lilla svarta snöret som satt på min sadel.

Sedan var det dags för oss att träffa hästarna. Vi fick bekanta oss med den första hästen vi skulle rida och hade en stund att borsta och sadla. Hästarna var ganska blöta och leriga så det var en utmaning att få bort det värsta från deras ryggar. Théresé skulle rida Garpur och jag fick stoet Störnufríd.

På ridbanan fick vi provrida våra hästar en stund i skritt och tölt. Guiderna gav tips och kontrollerade att vi var nöjda med våra hästar. Detta kändes mycket tryggt och bra.

Transporterade hästarna till startpunkten

Innan vi lastade hästarna för att åka i väg till gården Torfastaðir där vi skulle börja rida mot gården Stóra-Mörk åt vi lunch i hotellets restaurang. Resan till startpunkten tog ungefär en timme. Där möttes vi av vår tredje guide ”Lalli”. Han leder turen några gånger per år och är otroligt kunnig om Islands historia. Under turen berättade Lalli om landskapet och historiska händelser.

Lalli ledde oss längs mjuka stigar och landskapet var frodigt och grönt. Det regnade lätt men sikten var ganska bra. Det blev mycket tölt och hästarna var pigga och alerta. Med regnkläder på och mycket tölt var det en utmaning att försöka fotografera medan vi red.

Känslan när vi red är svår att beskriva. Det var overkligt att efter månader av förberedelse och längtan äntligen vara där. Landskapet är så stort och mäktigt. Stora gröna fält, mycket himmel och sedan bergen som skymtar i fjärran.

Efter en betespaus fick vi alla byta hästar. Théresé tog över min häst Störnufríd och jag fick testa skäcken Bírna.

Turen fortsatte över ett fält täckt av lupiner fram till floden Markarfljót. Där satt vi av och ledde hästarna över en lång bro. Hästarna var väldigt lugna och obekymrade när de gick över den smala bron, vattnet brusade under och det blåste en del.

Efter bron blev det tölt fram till gården Stóra-Mörk där vi skulle tillbringa natten. Hästarna lämnades i en hage en bit från gården. Efter en kvarts promenad var vi framme vid gästhuset där vi möttes av Emmy, som skulle laga mat åt oss under de tre följande dagarna. Vi var ganska kalla och frusna efter en dag med en hel del regn så det var gott med en värmande gryta till middag. Lalli utlovade bättre väder till nästa dag.

Före eller efter flocken?

Den andra riddagen promenerade vi till hästarna efter frukost. Morgonen var lite regnig men det klarnade snart upp och var endast lite molnigt utan mer nederbörd. Fler hästar hade nu transporterats till Stóra-Mörk så vi skulle rida med ett tiotal lösa hästar. Vi fick våra första hästar för dagen och gjorde oss redo att rida in mot Thórsmörk. Min första häst för dagen var Klerkur, en stor vit häst med ljusblå ögon.

Ida delade in vilka som skulle rida före och efter den lösa flocken. Vi hamnade i den främre gruppen som Lalli ledde. Ida och Caroline hade hand om att driva och hålla ihop den lösa flocken. När flocken var ute från hagen fanns ingen möjlighet att stanna.

Det första ridpasset för dagen var väldigt olika för oss. Jag klickade fint med min häst Klerkur men Théresé hade inte samma bra matchning i sin första häst för dagen. Därför valde hon att backa tillbaka och rida med gruppen som red efter flocken. Tempot på ridningen var högt, det var mestadels tölt och det var mäktigt med bergen runt oss. Molnen gjorde att sikten inte var den allra bästa men vi såg en hel del små vattenfall på bergssidorna och olika stenformationer.

En rymling i flocken

Efter en stunds vila fick vi nya hästar och fortsatte in mot Thórsmörk. Den här sträckan fick Théresé en häst som hon klickade bättre med och jag red det fina stoet Fála. Vi töltade i den främre gruppen efter guiden Lalli.

 Då vi hade ridit en stund fick vi göra ett oväntat stopp på en äng. Det visade sig att en av de lösspringande hästarna hade vänt tillbaka mot hagen där vi startade rida på morgonen. Hästen var ganska ny hos Eldhestar och hade därför inte riktigt hittat gemenskapen i flocken än. För att ha de lösa hästarna samlade och lugna fick vi göra en ring runt dem på ängen. Så länge vi var lugna och fungerade som staket runt dem betade de nöjt och var kvar hos oss. Caroline lyckades fånga in rymlingen och ta med den tillbaka till flocken.

Dagens lunchrast hade vi 4 km från Eyjafjallajökull. Hästarna hade en stor fin hage där de glatt sprang i väg för en välförtjänt paus. Emmy levererade lammsoppa och smörgåsar till lunch.

Den sista etappen för dagen var vägarna stenigare och vi korsade flera små och större vattendrag. Vi red åter i den främre gruppen och Théresé fick en riktigt fin överraskning när hon blev tilldelad hästen Gamestaín som var en av hennes favorithästar från ridresan 2019. Han var fortfarande lika fin att rida!

Hästarna tillbringade natten i en hage ungefär 20 minuters promenad från fjällstugan där vi skulle sova. Då hagen inte erbjöd mycket bete rullades en stor höbal in till hästarna.

Övernattade i stuga

Stugan vi övernattade i hade våningssängar, ett stort matbord och ett litet kök. Sängarna hade plats för 2 – 3 personer och vi var 18 personer som delade stugan. Tre av guiderna sov i en annan stuga. Runt stugan fanns det olika vandringsleder. Jag och några andra i gruppen tog en promenad före middagen. Det var en grön led men det innebar ändå lite klättring uppför. Utsikten över dalen var helt klart värt det och det var så vackert med grönska, lupiner, berg och vulkanen Katla som skymtade i fjärran.

Till middag blev det grillad lax och Lalli berättade sedan historier. Samtliga i gruppen somnade tämligen ovaggade efter en lång och intrycksrik dag.

Vaknade i Thórsmörk

Vi vaknade till en solig morgon i Thórsmörk. Efter frukost packade vi in våra väskor i följebilen och promenerade sedan till hästarna. Dalen är otroligt vacker, det är återigen svårt att beskriva. Bergen som reser sig runt, floden som forsar bredvid vägen och så Katla som lystes upp av solen.

För att kunna stanna upp och göra lite avstickare på vägen tillbaka mot Stóra-Mörk så började ridningen utan den lösa flocken. Lalli ledde oss fram över det steniga landskapet i tölt. På vägen korsades åter en hel del vattendrag och en paus togs för att åtnjuta den fantastiska vyn tillbaka mot Katla. Vi red också in i ravinen Stakkholtsgjá, en mäktig ravin som har använts till filminspelningar. Bland annat scener till Game of Thrones och serien Katla har spelats in i området.

Samma men olika

Trots att det var samma sträcka vi red som dagen innan kändes landskapet runt ganska olikt när man red åt andra hållet. Det var också betydligt soligare vilket gjorde att sikten upp över bergen runt var mycket god. Det gick att uppfatta mer detaljer på sluttningarna. Små vattenfall och stenformationer.

Den sista ridsträckan denna dag var en riktig höjdare. Då vi skulle hinna före den lösa flocken till hagen vid Stóra-Mörk red vi i snabb tölt på små jordvägar. Vi hade dessutom turen att få varsin höjdarhäst – jag red Glóðis och Théresé Gamestaín. Tack vare det snabba tempot var vi framme i god tid före den lösa flocken och kunde valla in dem säkert i hagen.

Före middagen skjutsade guiderna oss till de fantastiska vattenfallen vid Seljalandsfoss. Sikten var så bra att vi till och med såg hur Västmannaöarna reste sig upp ur havet långt bort. 

Eftersom flera av deltagarna endast skulle rida de fyra dagarna vid Thórsmörk så fick vi på kvällen önska hästar att rida under torsdagen. För oss som även skulle rida strandritten på fredagen var önskehästarna även till den dagen. Jag önskade bland annat Störnufríd och Glóðis.

Svårt att komma över bron

Återigen en solig dag med god sikt. Från Stóra-Mörk red vi tillbaka mot bron över floden Markarfljót. Där ledde vi åter hästarna över och väntade sedan på att Caroline och Ida skulle komma med flocken. Ida delade upp vilka som skulle rida före och efter de lösa hästarna. Den här gången hamnade vi i den bakre gruppen. Vår första uppgift blev att försöka bilda en mur för de lösa hästarna när de kom över bron.

Då den lösa flocken helt plötsligt vände tillbaka över bron blev det hela lite fördröjt. Caroline fick jaga efter och driva dem tillbaka, väl på rätt sida misslyckades vi även med att stoppa dem från att springa fel väg så Ida och Caroline fick jaga efter dem igen.

När hästarna var på rätt spår blev det en fantastisk galopp efter för att komma i kapp. Hästen Rókkur som jag red var väldigt rolig att rida och han hade fantastiska gångarter. Vi galopperade på en jordväg genom ett fält av lupiner för att sedan följa den lösa flockens tempo och växla mellan tölt och skritt.

Räddade av mygghuvorna

Denna dag pausade vi en gång för lunch. Under detta stopp hämtades den lösa flocken upp och vi tilldelades en ny häst. Varsin önskehäst – Théresé Störnufríd och jag fick Glóðis. Då det var väldigt soligt och varmt så var det många flugor som surrade runt oss och hästarna under pausen. Mygghuvorna vi hade med räddade verkligen situationen.

Vi töltade sedan tillbaka mot Torfastaðir där vi och hästarna skulle hämtas upp. På vägen gjorde vi ett snabbt stopp vid ett vattenfall och sedan red vi även förbi platsen där Gunnar på Hlidarende bodde, idag står en kyrka på platsen. Gunnar är en av hjältarna i Njáls saga.

Framme vid upphämtningsplatsen lastade vi hästarna och sa även hejdå till Lalli.

Tillbaka på Eldhestar serverades pizzabröd och efter en stund var det dags att säga adjö till en stor del av gruppen. Sju av oss var kvar för att rida strandritten den sista dagen.

Blåsig och regnig dag med strandritt

En regnig och ganska blåsig morgon. Efter frukosten hade vi tid att göra i ordning våra hästar och gosa lite extra med dem. Det var ännu en dag med önskehästar. Jag fick favoriten Störnufríd och Théresé avslutade med storfavoriten Gamestaín.

Med på turen följde även två nya ryttare. Från gården red vi genom ett grönt landskap, en kort stund vräkte hårt regn över oss men turligt nog lättade det snart och blev uppehåll. 

Tölt och skritt varvades och hästarna fick en kort betespaus bredvid en liten kyrkogård. Därifrån var det en pampig utsikt över floden Ölfus och våtmarkerna runt omkring. Turen fortsatte över ängarna längs flodbanken. Det var ganska blåsigt men vi såg många olika fåglar och hästarna skrittade tryggt fram över den bitvis ganska leriga terrängen.

Efter en timmes lunchpaus fortsatte vi mot våtmarkerna. När vi kom in i våtmarkerna korsade vi flera djupare delar av floden för att sedan rida längs vattenkanaler. Våtmarkerna sträckte ut sig runt oss i ett hav av böljande grönt med vattenvägar som korsade. Det är imponerande att guiderna kan navigera genom landskapet.

Det häftigaste vi upplevt!

När vi hade ridit längs kanalerna ett tag kom vi till en bredare del av floden Ölfus. Caroline instruerade oss att inte rida i bredd då det var viktigt att inte lämna de säkra vägarna över. Tydligen är vissa delar av flodens botten kvicksand. Ridningen över floden är någonting av det häftigaste vi har upplevt. Vattennivån var ganska hög så vi fick hålla upp fötterna, det var verkligen bra att vi hade gummistövlar och regnställ på oss! Vattnet forsade och det var med darriga händer jag lyckades få fram mobiltelefonen för att föreviga ögonblicket. Det var så mycket vatten åt alla håll.

Totalt red vi 2 km genom vatten innan vi red i land på ”lupinön” – en ö som verkligen var täckt av lupiner. Här töltade vi fram till turens sista betespaus.

Den sista delen av dagens ridning nådde vi fram till havet och den svarta stranden. Det blev snabb tölt över sanden ackompanjerat av vågornas brus. Några av hästarna var ivriga att galoppera så vi fick hålla tillbaka dem för att inte skapa en tävling. Galoppen sparades till den sista sträckan på stranden. Det var verkligen en magisk upplevelse.

Det var en overklig känsla att ridresan nu faktiskt var slut när vi satt av hästarna och inväntade transport tillbaka till Eldhestar och sedan vidare till Reykjavik.

Nina & Therese, 2023

”En sak är säker – vi ska tillbaka till Island och rida igen!”