Följ med Elin på Diamond Circle

Har ni funderat på hur det skulle vara att göra en ridresa och rida en långtur? Följ med Elin som red turen Diamond Circle, med Saltvik – Riding Iceland!

Propellerplan till Húsavik

Första dagen började med inrikesflyg från Reykjavik till Husavík. Ett litet propellerplan som var utmärkt anpassat för det isländska landskapet.

Så snart vi kom fram fick vi bekanta oss med hästarna och rida en lugn tur längs med stranden. Jag red hästen Þruma, som betyder åska. Hon var helt underbar och vi blev ett bra team. Hon ville såklart tölta mycket snabbare än vad vi gjorde. Guiderna förklarade att från dag två ökar tempot.

Senare på kvällen efter ridturen var det dags att åka på valåskådning. Nästan alla i gruppen ville följa med och de få som inte gjorde det tog en tupplur i stället i väntan på middagen. Jag ser fram mot i morgon då blir det ett högre tempo och vi rider mot gården där resten av flocken väntar.

Från Saltvík mot Ađalból

Dagen började på gården Saltvík och de flesta av oss fick samma hästar som dagen innan. Efter att ha sadlat på och suttit upp gav vi oss av mot gården Ađalból, en tur på ca 25 km. Vi red längs med en grönskande dal och korsade senare floden Laxa.

Äntligen började vi öka tempot och Þruma fick till sin stora glädje springa av sig lite. Måste säga vilken fantastisk häst, och jag är så tacksam att jag fick rida henne igen!! När vi kom fram till gården så möttes vi av resten av flocken som ska springa med oss i morgon.

Samma sadel hela veckan – men inte häst

Måste också nämna att Saltviks gård har grymt bra utrustning för långa ritter med finfina islandshästsadlar. Sadlarna är sköna och ger ett bra stöd i terrängen. Du har samma sadel hela veckan och behöver därför inte hålla på och korrigera stiglädren när du byter häst.

Hjälm lånar du och det finns också sadelväskor, matlådor och vattenflaskor. Däremot är det ett måste att på denna tur ha med sig en insektshuva för ansiktet, för oj vad många flugor det är så här på sommaren – och vissa bits!

Vår tredje dag startade på gården Aðalból med sikte mot Mývatn. Jag och några till fick idag möjlighet att rida längst fram och leda den lösspringande flocken med hästar. Lyckligtvis hade jag Þruma och sedan Karen, så det var inget problem att hålla sig i täten. Vi bokstavligen flög fram genom dalen. Turen skulle bli lång (40km), och snabb, som snabbast 32km/h då flocken höll ett högt tempo.

Efter ett tag byttes grönskan mot en gråsvart öken, ett annat ordval skulle vara månlandskap, men ju närmre vi kom Mývatn desto mer grönskande blev det. Slutligen red vi till och med genom en björkskog, eller snarare en dunge som jag skulle beskriva det, Island har väldigt få höga träd. Senare öppnade sig landskapet och sjön kom inom synhåll.

”Om du funderar på att åka på denna tur kan jag berätta att det gäller att vara i god form. Hästarna är snälla, och det är ingen teknisk ridning, men man måste klara högt tempo, långa dagar i sadeln och att kunna ta sig upp och ned från hästryggen på egen hand.”

Sista biten mot hagen där hästarna skulle övernatta gick längs en väg och vi fick alla hjälpas åt att hålla ordning på den lösa flocken som var ivriga att komma fram till det efterlängtade vilan.

Efter att ha lämnat hästarna vid Mývatn skjutsades vi tillbaka till Saltvik för middag, och för att därefter avsluta dagen med ett efterlängtat bad på GeoSea i Husavík.

Fjärde dagen från Mývatn till Þeistareykir

Efter frukost på Saltviks gård åkte vi tillbaka till Mývatn, med ett snabbt stopp på vägen vid vattenfallet Gođafoss. Framme vid Mývatn sadlade vi hästarna och började leda flocken upp för bergen med sikte mot Þeistareykir fjällstuga. Dagens tur skulle också bli lång, ca 40 km, och innehålla många otroligt vackra vyer!

Vi red vid foten av en gammal vulkan, passerade en bergssjö och när vi började närma oss fjällstugan kände vi en svaveldoft i vinden. Rök svepte in landskapet i en slöja och överallt fanns bubblande lerpölar. Slutligen kunde vi skönja den A-formade fjällstugan som skulle bli vårt hem för natten.

Fantastisk mat!

Måste säga att maten på denna resa är fantastisk! Även när vi övernattade i fjällstugan bjöds vi på fantastiskt god middag, en köttsoppa gjord på lamm, och vegetarisk soppa för dem som föredrog det. Maten som serveras är alltid mättande traditionella isländska rätter men det är ändå klokt att ha med sig små energibars eller nötter och choklad i sadelväskan då ridturerna är långa.

Idag gav vi oss av tidigt från fjällstugan. Rutten var planerad till 35 km, vilket är kortare än de två senaste dagarna, men skulle ta lite längre tid då vi nu skulle rida ned från berget och behövde därför hålla ett lugnare tempo. Hästflocken ville dock annat och höll ett högt tempo denna tidiga morgon så redan efter en timme hade vi nått fram till första rastplatsen.

Vid fel fålla

Vi föste in hästarna i fållan och satte oss ned för att vänta in gruppen som red bakom flocken. Tiden gick och inga ryttare syntes till. Efter ett tag ringde vi upp dem, och de svarade att de också var vid fållan... fast en annan fålla! De hade inte sett när vi och flocken svängde av vid ett vägskäl så de hade hamnat på ett annat ställe uppe på berget. Det blev en lång väntan innan gruppen var återförenad och både ryttare och hästar var utmattade innan dagens slut. Vi i fronten red 35 km, som det var tänkt, men bakomryttarna red hela 50 km!

Sista sträckan ned från berget var otroligt vacker och vi kunde se havet och de gröna hagarna runt gården. Dessvärre hade batteriet till kameran laddat ur vid det laget, så den bilden får jag spara för mig själv i minnet.

Diamond Cirkle är verkligen ingen nybörjartur men guiderna gör sitt yttersta för att alla ska orka med och klara av den. Stundvis trollar de nästan för att göra det omöjliga möjligt. De var så otroligt måna om oss alla, matchade häst och ryttare perfekt samt höll god stämning i vått och torrt.

På kvällen dubbades alla till ryttare av Norden, och vi firade med grillning och öl.

Dags för hemresa

Sjätte dagen var det dags för hemfärd och vi gavs tid för att packa ihop oss, utbyta bilder och mailadresser. Därefter bar det av till inrikesflygplatsen för att flyga tillbaka till Reykjavik.

Text & bilder: Elin Bjurman @bjurmane
Tack @kvangrins för bilden på Elin.

”Tusen tack Saltvik för en otrolig resa, och tack Ridresor Island som ordnade så bra inför detta äventyr!”