Fagradalsvulkanen

En av mina drömmar har alltid varit att få se en aktiv vulkan (på tryggt avstånd och utan att någon kommer till skada förstås). Tur att jag nu bor på Island så jag åtminstone har en rimlig chans. Efter många månader av jordbävningar som blev allt fler och mer intensiva på Reykjaneshalvön så väntade vi spänt på om det skulle bli något utbrott. Den 19 mars i år trängde lava upp genom jordskorpan och nyheten spred sig som en löpeld. Bästa tänkbara placering för ett vulkanutbrott, i en dal ganska långt bort från bebyggelse!

I och med att det är lava och inte aska som kommer upp ur vulkanen så hindrar den inte flygtrafiken, som nu flyger på som vanligt, till skillnad från Eyjafjallajökulls utbrott 2010 som stoppade flygningar i hela nordvästra Europa.

”Snabbt blev vulkanen det mest populära utflyktsmålet på Island och islänningarna kallar den för "den söta lilla vulkanen" och självklart ville jag se den!!”

Den 24 mars, efter att ha kollat väderleken och att vinden låg i rätt riktning för att blåsa bort de giftiga gaserna, samt kollat safe.is om vulkanområdet var öppet för allmänheten, packade jag och några kollegor våra väskor med sittunderlag, matsäck, dricka och några extra lager med varma kläder ifall vädret skulle skifta till det sämre, och sedan bar det av!

Vandringsled

Vi parkerade vid de grusparkeringar som hade gjorts så nära vandringsleden som möjligt, därefter väntade en 90 minuters lång vandring längs en nygjord vandringsled för att se vulkanen. Första delen är lättvandrad och flack men sedan måste du ta dig över ett väldigt brant, men litet berg, i den brantaste delen finns dessutom ett rep uppsatt så att man har något att hålla sig i för att inte ramla. Efter många kortare pauser var vi äntligen uppe och självklart hade vi handsprit med oss för att kunna sprita av våra händer efter att ha hållit i repet på vägen upp.

Cirka 30 minuter av lättare vandring var kvar till vulkanen, men redan efter 15 minuter kunde vi äntligen se den. Så liten, vacker och lite skrämmande på samma gång. Det som slog mig var hur tyst det var, jag hade förväntat mig att höra muller, smällar och att det skulle dåna så som det gör i filmer men i stället var det ljudet av helikoptrar och mindre flygplan som flög över området som vi hörde.

Som ni ser på bilden så hade det hunnit bli två öppningar bredvid varandra i vulkanen. Vad kan väl vara bättre än en liten vulkan? ;) Det är inte alla dagar du kan sitta i solen och se på när lava puffar upp i luften från två vulkanöppningar som ger ifrån sig vackra lavaflöden, ringlande fram i små åar, och kontrasten av den varma röd-orange-gula lavan mot den svarta stelnade lavan är obeskrivlig!

Det är lätt att bli lite kall efter vandringen så jag var glad över att kunna ta på mig en extra tröja och äta min medhavda matsäck. En termos med något varmt hade varit en bra idé att ta med i stället för det iskalla vattnet och läsk som jag hade.

När det var dags att vända tillbaka gick benen som på autopilot, även om jag till kropp och sinne var upprymd av den magnifika upplevelsen så kändes vägen nu av någon anledning mycket längre. Det är väl som så om man inte är van vid att gå 7 kilometer med en stigning på ca 250 m… Vi fick dessutom känna på de isländska snabba väderskiftningarna, den sista kilometern gick vi i hagel och motvind, även om alla extrakläder togs på så var det hyfsat skitkallt. Men så är det på Island, det finns inget dåligt väder, bara missbedömning av klädsel!

Text & bilder: Jessica Danielsson