Ridresor

Med flocken genom Þórsmörk – Noras ridäventyr på Island

Text och bild: Nora Höglund

Första kvällen blev vi upphämtade med buss i Reykjavík och åkte till Eldhestars hotell. Där åt vi en trerätters middag och fick bekanta oss med guiderna och gruppen, som bestod av 16 personer – övervägande svenskar och tyskar. Vi berättade också lite om vår ridvana innan det var dags att gå och lägga sig, utvilade inför morgondagen!

Nora red turen Legendariska Thorsmörk med Eldhestar i augusti.

Dag två började med att vi fick våra sadlar, sadelväskor och regnkläder. Sedan provred vi varsin häst i paddocken på gården. Många av hästarna var ganska sega, vilket guiderna förklarade med att hästarna inte tycker att det är så roligt att vara på ridbanan, utan hellre vill ut i naturen. Det kan man verkligen förstå så här i efterhand! Sedan åt vi lunch medan hästarna lastades, och därefter bar det av till det lilla samhället Hellishólar, cirka två timmar från Reykjavík, där turen skulle börja.

Hästarna samlade inför första ridturen.

Väl framme träffade vi vår tredje guide, Samuel, som kom med tre av sina egna hästar från en annan gård. Sedan fick vi våra hästar för dagen och sadlade och tränsade dem. De flesta fick samma häst som de hade ridit i paddocken, men jag fick byta till en liten skäck som hette Draupnir – en häst med mycket energi och spring i benen!

Första sträckan red vi utan flocken över slätterna på södra Island. Landskapet var stort och vidsträckt, med kohagar, får, bäckar och stora fält med lupiner. Med jämna mellanrum tog vi korta pauser så att hästarna fick vila och sträcka på benen.

Till slut kom vi fram till dagens mål. Hästarna släpptes ut i en hage där flocken som skulle följa med oss de kommande tre dagarna redan väntade. Vi människor promenerade den korta biten till värdshuset Stóra-Mörk, där vi skulle tillbringa natten. Efter en fantastisk middag fick de som ville skjuts av guiden Samuel till det närliggande vattenfallet Seljalandsfoss, innan det var dags att gå och lägga sig.

Vattenfallet Seljandsfoss kan man gå bakom vattenridån.

Nästa dag började tungt. När guiderna kom ner för att se till hästarna i hagen hade en av Samuels hästar gått bort, troligen av en hjärtattack eller hastig kolik. Efter att vi samlat oss gjorde vi oss redo och började dagens tur in i naturreservatet Þórsmörk, skrivs ofta Thorsmörk på svenska, fortfarande lite skakade.

När vi red med flocken delades ryttarna upp i en grupp framför flocken och en bakom. Den främre gruppen höll tempot och såg till att inga ivriga löshästar drog i väg för långt fram. Den bakre gruppen fick i sin tur hjälpa de långsammare hästarna längst bak och styra ihop dem som drog för långt åt sidan. Alla ryttare fick prova att rida både framför och bakom flocken. Båda positionerna var charmiga på sitt sätt, så det spelade ingen roll var man red – känslan var lika häftig oavsett!

Allteftersom vi red förändrades landskapet kraftigt jämfört med dagen innan. Nu omgavs vi av berg, floder, höga buskage och uppförs- och nedförsbackar. Efter varje krök blev terrängen mäktigare och mäktigare.

Samtidigt som vi red in i reservatet red en annan grupp med 60 hästar ut. Vi fick mötas och dela upp hästarna i två hagar medan vi fikade och vilade en stund. Vid varje paus fick alla byta häst. Totalt red vi mellan åtta och tio olika hästar under turen.

Efter pausen red vi vidare, korsade floder och vägar och såg höga berg och många små vattenfall. Vid lunchtid kom vi fram till en djup, strömmande flod som gick rakt över grusvägen där bilarna körde. Vattnet var så högt att en liten personbil hade fått motorstopp och fastnat i floden. Hästarna kunde däremot gå runt bilen och korsa floden utan problem. De sprang glatt i väg till sin hage på andra sidan vattnet, där de fick vila medan vi åt lunch.

Efter lunchen samlade vi ihop hästarna och fortsatte in i dalen. Vi red med glaciären Eyjafjallajökull på ena sidan och floden Krossá på den andra. Till slut kom vi fram till hästarnas hage för natten, precis vid klippan som kallas Álfakirkja – Alvkyrkan. Vi hjälpte till att rulla en höbal genom en bäck och in i hagen, så att hästarna skulle få mat under natten. Sedan promenerade vi cirka 15 minuter till campingplatsen Básar uppe i bergen. Där fick vi grillad lax och grönsaker till middag, och vi sjöng isländska sånger tillsammans – ett perfekt avslut på dagen!

När vi klev upp nästa dag var det bara fyra grader ute, så vi värmde oss med lite morgonyoga innan vi gav oss i väg på dagens äventyr.

Vi började rida mellan klockan 9.30 och 10.00 och kom fram till kvällens övernattningsplats vid 17–18-tiden. Det blev många timmar i sadeln, men med regelbundna pauser så att både hästar och ryttare skulle orka. Den här dagen red vi samma väg tillbaka, men gjorde en liten avstickare utan flocken till glaciärtungan Steinsholtsjökull innan vi kom tillbaka till gårdagens fikaställe för lunch.

Dagen blev varmare allt eftersom, och under pauserna kunde vi ligga i gräset och njuta av solen. Vi fortsatte tillbaka till Stóra-Mörk samma väg som vi kom och var trötta men nöjda när vi kom fram.

Sista dagen steg vi upp tidigare än de andra dagarna och red tillbaka över floden Krossá och runt ett litet berg. Inför dagen hade alla fått önska vilken häst de ville rida, så jag fick turen att sitta på min favorit Gaiva hela dagen! Efter lunchen sa vi hejdå till flocken och lastade hästarna på en trailer som Sergei från Eldhestar körde. Vi andra red vidare mot det vackra vattenfallet Gluggafoss, där vi satt av för att ta bilder. Sedan följde vi bilvägen tillbaka till startplatsen. Där var turen till slut över.

På eftermiddagen åkte vi tillbaka till Eldhestars hotell. Vi åt ett lättare fika, delade bilder och pratade om turen. Några stannade på gården en natt till, medan vi andra fick skjuts tillbaka till Reykjavík.

Under hela resan hade vi fantastisk tur med vädret. Jag tror att vi sammanlagt fick ungefär 15 minuters regn på hela veckan. Jag vill också lyfta kocken Magdalena, som följde med oss under hela turen och lagade underbar mat. Vi var alla väldigt nöjda med henne.