Islandshästen – ett kulturarv

Att möta en islandshäst är att möta en del av Islands själ. Det är inte bara en hästras – det är ett levande arv, format av tusen år av vind, vulkaner och nära samarbete mellan människa och djur.

Den lilla, starka hästen har burit generationer av islänningar genom karga landskap och väder som prövar både kropp och sinne. Än idag bär den samma urkraft, men också samma vänlighet och klokhet som gjorde den livsviktig för människorna som levde här förr.

En häst formad av Island

Historien om islandshästen börjar under vikingatiden, när nordbor slog sig ner på Island i slutet av 800-talet. De tog med sig sina hästar från Skandinavien och de brittiska öarna – tåliga, starka och anpassningsbara. När Island senare stängde sina gränser för införsel av hästar, för att skydda mot sjukdomar, blev resultatet en unik och oförändrad hästras. Den lagstiftningen gäller fortfarande, och än idag får inga hästar som lämnar Island någonsin återvända. Tack vare det har rasen bevarats ren i över tusen år.

Liten till växten – men stor i kraft

Islandshästen är mindre än många andra hästraser, men den är långt ifrån en ponny. Den bär vuxna ryttare med lätthet över sten, snö och sand, med en styrka som överraskar de flesta. Den kraftiga kroppen, det breda bröstet och de muskulösa benen gör den till en naturlig långdistansryttare. Och när vintern kommer, skyddas den av sin tjocka päls och långa man – ett naturligt pansar mot kyla, vind och snöstorm.

När våren kommer fäller den sin vinterpäls i stora tussar, och under den döljer sig en smidig, atletisk kropp – redo för tölt och galopp över sommarens lavafält.

Tölten – den isländska signaturen

En av de saker som gör islandshästen unik är dess gångarter. Förutom skritt, trav och galopp har många hästar även två extra gångarter: tölt och passgång.
Tölten är mjuk, snabb och så bekväm att man kan dricka kaffe i sadeln utan att spilla. Det är den gångart som ryttare förälskar sig i – rytmen, kraften och känslan av att sväva fram över marken.

Passgången däremot, eller "flygande pass", är snabb, dramatisk och används främst i tävlingar. Det är en gångart som kräver både träning och talang – och när den utförs väl är det en uppvisning i ren kraft och balans.

En vän med klok blick

Islandshästen är känd för sitt goda temperament – lugn, trygg och nyfiken, men också stark och självständig. I ett land där väder och terräng ständigt skiftar har hästen lärt sig att tänka själv och att lita på sina instinkter.
Resultatet är en häst som är säker på foten, intelligent och ovanligt tillitsfull. Den passar både nybörjare och erfarna ryttare – barn som vuxna – och den bär alltid sin ryttare med en stilla självklarhet.

Ett kulturarv

För islänningarna är hästen mer än ett djur – den är en del av historien. I de gamla sagorna bär hästarna namn och personligheter, precis som hjältarna de följer. De symboliserar trofasthet, mod och heder.

Än idag lever traditionen kvar. Hästen är en naturlig del av livet, oavsett om det handlar om fritidsridning, tävlingar eller fårinsamlingar i fjällen. Bandet mellan häst och ryttare är fortfarande starkt – en relation som bygger på respekt, tillit och kärlek till naturen.

Ett arv som lever vidare

Idag finns islandshästar över hela världen – från Sverige till USA – men själva hjärtat av rasen finns fortfarande på Island. Här formar landskapet fortfarande hästarna, precis som förr. Här växer föl upp i fria hjordar, rör sig över lava och berg, lär sig balans och styrka från första steget.

Att rida på Island är därför inte bara en ridtur. Det är en resa genom tid och natur. En påminnelse om hur nära människan och djuren en gång levde – och hur mycket den gemenskapen fortfarande betyder.